Wednesday, August 25

Jag älskar dig från botten av mitt pennskrin.




It all happened during a time when everything felt like it was possible. All nights were bright and heavy with stars, all days spent aimlessly wandering through the streets. The fall of 2008 was exhilarating and full of adventures, and when Kristofer came along, to me he was perfect.

I had had a crush on Kristofer for a while, a secret, giggly school girl crush. But also, an intellectual wow-he-thinks-exactly-like-I-do kind of crush. He wrote one of Sweden’s most popular blogs and I thought he was the most amazing person.
At the same time I was very shy, so instead of sending him an email, I added him on Facebook. A couple of weeks later, when we were the only people online, I took my chance and opened up the chat window and wrote a message for him. For a second I pondered how mortified I would feel if he’d ignore me, or worse; if he turned out to be nothing like I thought. Then he answered, and we started talking. We talked and talked, writing with such speed that neither of us noticed the hours passing by. We wrote about our favorite music, books and dreams and he told me that he had read my blog before and that he liked it.

The next day he had sent me an email, starting a correspondence between us that would involve three or four long letters every day for almost two weeks. When I finally worked up the courage to ask him out for an actual date, I was kind of in love with him already.

We met on one of the coldest autumn evenings of 2008, and walked over to my favorite bar. Kristofer wore a black coat and looked like something out of an Anton Corbijn photo. I thought he was so very handsome. Later that night we walked to my apartment to mix hideous rum drinks and play our favorite music for each other on my laptop. That’s when he finally leant in to kiss me, and everything just became so right.

xox

Emily

12 comments:

Anna W said...

älskar den nedersta bilden - SÅ FIN!

Emma Lavelle said...

A true modern love story!

I love that you two met through your blogs, beautiful

xx

Malin said...

Aaaaaw... Så himla fint!

lisa said...

vackra bilder!

Emily said...

Sylvs - För du har tatt den ju! ;)

Lavelle - Hihi, I do too.

Malin - A, de va det! :)

Lisa - Tack darlo!

Antonia said...

Vad är det för en blogg som Kristoffer skriver/skrev? Jag hade ingen aning. Länka!

reckless daughter said...

that is such a lovely story :)

Emily said...

Antonia - Tyvärr finns den inte kvar. :( Men den hette Jag, Kristofer och låg på stureplan.se och var alldeles underbar om du frågar mig.

Reckless daughter - Thank you. I feel the same way.

Jenny said...

Dina ord får det att pirra i min mage, ger mig hopp om att även mörka, kalla höst kvällar kan vara de vackraste som finns. Inte bara mörker att se fram emot.

Emily said...

Jenny - Det kan de, tro mig! Bra saker under kalla höstkvällar: att ta av ena vanten och värma sin hand innanför en pojkes (eller flickas) jacka. Att köpa varmt te och gå en lång, kall eftermiddagspromenad längs ett vackert vatten. Att se träden skifta från grönt till rött och känna att det är något av det vackraste som finns när solen silar där igenom. Bland annat alltså. ;)

Isa said...

Hihi!
Du raggade! På ett fint underbart sätt som får mig att le i detta kalla höstrusk.
Ni är så fina, och ni är ett par som kommer hålla för evigt.
Bilder där ni båda är med på är så fantastiskt vackra och det skapas en alldeles underbar synergi.
Och jag älskar din blogg, och jag älskade Kristofers blogg.

Emily said...

Isa - Ja, precis så. ;) Jag hoppas, och tror, att jag och Kristofer kommer vara tillsammans för alltid. Men jag vågar inte riktigt tänka på sånt. Han är min spegelbild på så många sätt att jag skulle känna mig så halv utan honom. Jag är bara glad att jag fick dig att le lite där, och att jag har så fina läsare som dig! Kram!

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Follow this blog with bloglovin

Follow See Emily play