Monday, January 4

Man ser gårdakvarnarna. Men man ser skiten med.




























When I feel sad, like I did yesterday, I can't do anything. I just walk around the apartment aimlessly, sighing. Those times Kristofer forces me to go on advetures with him to places I love (it works every time). Yesterday he took me to Millesgården, which is one of my absolute favorite places here in Stockholm. I lose track of time here, it's so beautiful and calm. One day, when I'm working with one of the bigger publications this is where I'll shoot my editorial.

xox

Emily

2 comments:

Grethe said...

du vet väl att dina foton är ofantligt vackra? / en beundrare

Emily said...

jag blir så glad när ni tycker om det jag gör! saken är den att utan fotograferingen skulle jag inte vara mig själv, det är liksom livsnödvändigt på nått sätt. därför betyder det extra mycket när någon annan ser saker på samma sätt som en själv, och det fina i dem. tack, hjärtat!

Follow this blog with bloglovin

Follow See Emily play